Tänk så många gånger jag har tänkt dem tankarna, men hur fegt hade det inte varit egentligen, för hur mycket hade jag inte missat om jag avslutat livet. Även om jag vill de, alldeles för många gånger, så är jag en riktig fegis rent ut sagt. Det finns många människor jag hade lämnat, även om jag tror att det inte hade varit många som hade brytt sig, Eller de hade dem kanske, inte vet jag.

Idag var en sådan dag, stannade hemma från skolan, är förkyld, sen i övrigt mår jag dåligt som vanligt. Eller ja, mer dåligt än vanligt, smågnabb med mamma, som gör att jag vill kasta mig framför tåget och inte säga hejdå till henne. Jag vet jag är en jävla idiot, jag är en bortskämd snorunge som inte gör annat än att klaga på omvärlden, men vem gör inte de egentligen. Jag är en sjukt jävla trist person, och jag fattar inte hur folk orkar umgås med mig.

Äh vem bryr sig om mitt liv egentligen, inte en själ på denna jord.

Jag är en misslyckad idiot.

Tack.