Bara... Tusentals tankar flyger runt i huvudet. Det känns inte bra längre. Förlåt. Nej, ingenting känns bra. Allt har fallit samman. Vem är du idag? Känner inte igen dig. Hör inte längre vad du säger, inte längre dina ord. De tränger genom huvudet men försvinner snabbt ut igen. Att lita på dig är det jobbigaste jag har gjort. Kanske är vi fel? Kanske är vi rätt? Kanske är du borta, kanske är du kvar. Avståndet växer sig större och större och du hamnar mycket längre bort. Längre bort än du var från början. Kan jag tro på dina ord? Tro på det du säger. Även om vissa saker etsar sig fast och snurrar runt. Det vi hade var bra, det vi har är jag tveksam på, det vi kommer ha, vet jag inte ens om det kommer att existera. Nej, jag mår inte bra, men jag överlever. Ju längre ifrån dig, desto lättare. Ibland känns det lätt, ibland känns det svårt. Vet inte riktigt hur jag på förklara mig för dig. Vet inte ens om du orkar lyssna på mina ord. Du säger en sak, men menar kanske en annan. Tänk om vi försvinner bort. Du åt ett håll, jag åt ett annat. För tillfället får ja bara acceptera mina tankar, jag får ta dagen som den kommer. Överlever jag? Den som lever får se.